Nu då?
Var meningen att jag skulle sova. Sa jag till mig själv för många timmar sedan. Klockan på datorn visar 03:41 och det börjar ljusna ute. Det regnar visst också såg jag nu. Jag borde vara jättetrött för jag sov inte så många timmar inatt. Eller inga bra sömntimmar iallafall. Tora och jag var inte hemma förrän strax innan tre, sen åt vi lite rester från maten och jag kom inte i säng förrän ungefär vid den här tiden. har helt vänt på dygnet den här veckan. Gör inte så mycket men känns inte heller helt bra. När Abbe kom så lyckades jag vända tillbaka på dygnet och gick upp mellan 06.00-08.00 varje dag. Utan att jag ens var trött faktiskt. Det var skönt att ha någonting att gå upp till.
Någon som behövde mig. Nu har jag inte någon anledning att ens stiga upp påmorgonen. Ingen skola. Inget jobb. Ingen hund. Ingen katt hemma. Ingen att göra frukost åt, att överraska med scones eller ett gott te. Jag vet inte vad jag vill längre. Kan kanske vara vanan att leva tillsammans med någon som gör en helt handlingsförlamad nu när jag är ensam, att det känns som om det inte är någon idé att anstränga sig längre. Ibland tycker jag mig känna att jag förändrats den senaste månaden. Att jag inte längre är den jag trodde jag var. Att jag vuxit och kommit till insikt med saker och ting. Men å andra sidan står jag bara still och trampar och kommer liksom inte vidare. Jag är inte ledsen längre, och jag känner mig ganska stark som människa. Men så står han där, i dörröppningen och all min styrka faller till golvet och allt blir helt plötsligt suddigt igen. Jag går tillbaka i tiden och allting känns som förut. Men bara för en sekund. Tillbaka till verkligheten och jag vill plötsligt fly. Så jag flyr, om så bara ett stenkast därifrån. Hjärtat blev kvar men förståndet drog sig undan. Och det är det enda jag tänker följa. Förståndet.
03.53, nu börjar det bli löjligt sent. Tänkte gå upp tidigt och ringa på lägenheter imorgon. Men man tappar liksom hoppet när man så många gånger innan inte fått tag i någonting. Jag vet att man inte kan ge sig, att det bara är att försöka igen. Och igen. Och igen. Allting ordnar sig. Det vet jag. Det har det alltid gjort.
Och med Bob Dylans låt Don´t think twice its alright lägger jag ner för idag.
Godnatt
Någon som behövde mig. Nu har jag inte någon anledning att ens stiga upp påmorgonen. Ingen skola. Inget jobb. Ingen hund. Ingen katt hemma. Ingen att göra frukost åt, att överraska med scones eller ett gott te. Jag vet inte vad jag vill längre. Kan kanske vara vanan att leva tillsammans med någon som gör en helt handlingsförlamad nu när jag är ensam, att det känns som om det inte är någon idé att anstränga sig längre. Ibland tycker jag mig känna att jag förändrats den senaste månaden. Att jag inte längre är den jag trodde jag var. Att jag vuxit och kommit till insikt med saker och ting. Men å andra sidan står jag bara still och trampar och kommer liksom inte vidare. Jag är inte ledsen längre, och jag känner mig ganska stark som människa. Men så står han där, i dörröppningen och all min styrka faller till golvet och allt blir helt plötsligt suddigt igen. Jag går tillbaka i tiden och allting känns som förut. Men bara för en sekund. Tillbaka till verkligheten och jag vill plötsligt fly. Så jag flyr, om så bara ett stenkast därifrån. Hjärtat blev kvar men förståndet drog sig undan. Och det är det enda jag tänker följa. Förståndet.
03.53, nu börjar det bli löjligt sent. Tänkte gå upp tidigt och ringa på lägenheter imorgon. Men man tappar liksom hoppet när man så många gånger innan inte fått tag i någonting. Jag vet att man inte kan ge sig, att det bara är att försöka igen. Och igen. Och igen. Allting ordnar sig. Det vet jag. Det har det alltid gjort.
Och med Bob Dylans låt Don´t think twice its alright lägger jag ner för idag.
Godnatt
Kommentarer
Postat av: Ida
Hej. Vart har du gjort av katten? Hoppas du mår bättre snart.
Postat av: Lisa
Han är hemma i Hästholmen föt tillfället. Tyckte han kunde få lite semester :)
Postat av: Kjelle
Ja Lisa - allt löser sig med tiden och det finns en anledning till att du inte fått napp än :) O angående fylledoft hos mig beror det nog på när du kommer - kan ju inte lova att det inte luktar så hahaha** Klart att jag kommer o höra av mig när jag är på annan ort haha** du slipper inte mig såååå lätt :) tss** kram*
Trackback