Me Myself & Madrid

Kan ingen bara bestämma åt mig, liksom säga åt mig vad jag ska göra? För jag vet inte. Alla dörrar står vidöppna så plötsligt kan jag välja vilken som helst. Eller nej, helst inte den som är bakom mig. Och inte heller den ner till källarn tack. Ibland önskar jag att mitt liv var en Hollywoodfilm, en sån där romantisk och äckligt lycklig film som man vet aldrig kan tillämpas eller ens jämföras med hur det är i verkligheten. Men det hade varit så enkelt. Möjligtvis inte så spännande att följa ett manus. Men ändå. Jag vet vad jag vill. Jag vill ganska mycket. Frågan är hur jag tar mig dit? För en gångs skull är jag inte bitter, det är bara så väldans mycket saker som händer i både huvud och hjärta. Nu är klockan 02.30 och jag borde verkligen sova. Kom hem från Mp för en stund sedan, vi har suttit där o snackat några stycken, ikväll. Och tidigare i eftermiddag så träffade jag Caroline och David och de andra, i hamncafet. Det var oerhört trevligt. :) Imorgon blir det debut på minigolfbanan i Hästholmen. Wish me luck.

Puss

Det är skönt att vara i familjens hus på landet alldeles ensam. Men man tänker lite för mycket när man är själv...
På framtiden, på känslor som gnager tillfälligt, på känslor som inte finns, på jobb, på ..ja.. på livet. Jag är nog rätt ensam. Vem vill va med mig. Ingen.